28 dec / 02:42 av Anna Hibbs under:
Uncategorized
Jag har förstått att det i vissa medier stått att en stjärnbloggare har anklagats för att smuggla narkotikaklassade preparat. Jag är som ni vet inte i Sverige så jag vet inte exakt vad som hänt, men jag känner ändå att för att inte ryktena ska eskalera (minns ni viskleken man lekte som liten?) och för att ingen annan bloggare ska bli utpekad så ska jag berätta exakt hur läget är.
I många år har jag haft problem med min sömn. Det är ingenting jag pratat mycket om, men jag lider av en ständig yrsel som ingen läkare kunnat fastställa exakt vad det beror på. Det är endast mina närmaste som fått stå ut med mina klagomål då jag inte vill utmåla mig själv som ett offer och en klago-kärring. Jag har varit hos jag vet inte hur många läkare, både i Göteborg och i Stockholm, sedan jag var 17 år och detta började. Jag har varit hos experter, och jag har gått igenom tusen tester. Den enda förklaringen läkarna har kunnat ge mig är att det beror på spänningar och stress. De har också sagt att de inte kan hjälpa mig, och att jag borde uppsöka psykolog för att få bukt med yrseln. Vilket jag också givetvis gjort… Men tyvärr så har inget gett resultat.
Jag har numera vant mig vid min ständiga yrsel efter alla dessa år. Dagtid. Det är när jag ska sova som helvetet börjar. Det går helt enkelt inte. Jag ligger och spänner mig och kan inte slappna av (och kom nu inte med att ”jamen prova massage och akupunktur din blonda idiot”.. Tro mig, jag har prövat ALLT). I det här fallet vet jag inte vad som är hönan och vad som är ägget. Jag vet inte om yrseln beror på spänningar eller om spänningarna beror på min yrsel, men min sömn är hur som helst helt t helvete i perioder. Det har gått veckor utan att jag sovit, och jag var riktigt nära att gå in i väggen ett tag för ett några år sedan.
Eftersom läkarvården är som den är i Sverige, så har mina problem bara slussats vidare. Ingen har brytt sig ett jävla skvatt helt enkelt. Men för ett par år sedan fick jag komma till en underbar läkare som faktiskt lyssnade på mig, och tog mina problem på allvar. Hon skrev ut ett sömnmedel till mig som heter Imovane, och det har jag sedan dess fått utskrivet då och då. Under en period för några månader sedan fick jag inte tag på min läkare när jag behövde förnya mitt recept. Det gick ett par veckor, och jag fick fortfarande inte tag på henne. Jag har minst ett tiotal vänner som har beställt bantningspreparat (typ Reductil) och sömntabletter från en engelsk sajt, och jag fick då adressen till denna av en av dom. Jag var i ett lite panikartat tillstånd då jag inte fått mer än tre timmars sömn på tre nätter. Jag beställde den minsta mängden Imovane (Zopiklon) man kunde göra, och det stod att de skulle skickas från England. Helt ärligt tänkte jag då inte särskilt mycket över att det kunde vara helt fel eftersom att det var inom EU och inte från typ Pakistan. Det må låta naivt, men eftersom jag har flera vänner som gjort detsamma utan problem, så tänkte jag inte längre än så. Klart det var idiotiskt av mig, men med tanke på att jag var rätt desperat och förvirrad efter min sömnlöshet, så krävdes det bara ett litet klick.
Givetvis med min tur, så fastnar just mitt paket i tullen. Jag blir kontaktad av polisen, och får komma på förhör. Hon meddelar mig att jag är misstänkt för narkotikasmuggling. Jag bryter helt och hållet ihop på hennes kontor. Inte för att jag är rädd, men för att jag aldrig någonsin hört ordet ”narkotikaklassat” när det kommer till de Imovane som jag fått utskrivna av min läkare. Aldrig någonsin har jag sett på detta medel som ett knark, utan endast en hjälp för mig att klara av det vardagliga livet med sömn, som för de flesta kommer helt naturligt. Ett insomningsmedel som hjälper mig att somna. Utan sömn kan jag inte jobba eller överhuvudtaget leva normalt.
Hur som helst, den gulliga kvinnliga polisen säger att detta ”aldrig nagonsin kommer gå till åtal, det är en sån liten sak, jag ser sånt här hela tiden”. Nu får jag reda på att det tydligen har gjort det, och då kan man undra varför just med mig....... Jag tänker inte säga något om det just nu, vill inte provocera någon, men vi kan ta det vid ett senare tillfälle.
Summan av kardemumman med detta inlägg är att jag är helt emot knark. Jag tar varken kokain eller någon annan partydrog. Det enda jag har tagit är sömntabletter då och då för att kunna få sova.
Medier vill få det att låta som att denna ”stjärnbloggare” (de har ej gått ut med mitt namn, men jag tänkte jag skulle hinna före dem) har smugglat in narkotika, vilket man givetvis uppfattar som någon form av kokain eller någon annan typ av tillfredställelse-drog. Men nej, det var sömntabletter som endast i Sverige är narkotiklassade och då i den lägsta graden, och som jag forstått det har det inte varit det särskilt länge heller (jag har kollat upp detta nu).
Nu har jag sagt mitt, och jag har varit brutalt ärlig, som ni vet att jag brukar vara. Jag vill säga det igen; Jag är helt emot knark och jag tar det aldrig! Vem som helst är välkommen att testa mig.