På Facebook har det startats en grupp där gamla elever kan uttrycka sitt stöd för Lundsberg. Elevrådet på skolan har även skrivit ett brev som jag tycker ger en hel del klarhet i vissa detaljer som media har "missat" i hela det är mediedrevet;

Elevrådet vid Lundsbergs skola har nu skickat ut detta brev till olika medier och även till utbildningsminister Jan Björklund samt till Skolinspektionen.

Elevrådet vid Lundsbergs skola svarar

Vi skriver detta brev på grund av allt som media och skolinspektionen har framfört om vår skola, Lundsbergs skola. Vi som skriver det här brevet har alla gått på skolan i flera år. Vi har också alla varit de yngsta på skolan och har gått på kommunala skolor.

Tryggheten som vi känner på Lundsbergs skola kan inte överträffas av den på någon annan skola. Vi är stolta över att vara Lundsbergare. Vår gemenskap och styrka tillsammans är starkare än någonsin just nu.

Skolan och internatet gör det möjligt för elever att känna tillhörighet i en grupp och samtidigt få en fantastisk skolgång. Sammanhållningen som växer fram mellan elever och före detta elever, oavsett ålder och årskurs, vid motgång ger en trygghet och styrka som vi tillsammans har fått genom att alla har varit i samma situation, utan föräldrar. Vi alla är en familj.

Rektor Hörnberg har sedan han tillträdde som Rektor/Verksamhetschef förbättrat skolan oerhört vilket visas genom studieresultaten och den låga oanmälda frånvaron vilket tyder på att eleverna på Lundsbergs skola mår bra.

Rektorn har satt igång flera planer såsom ”Varje elev – ett projekt”

Rektorns framgångar kan visas genom den rekordhöga ansökningen. Det är nu köer till både programmen och elevhemmen. Ingen skulle vilja gå på en skola som man inte trivs på.

Studieron på Lundsbergsskola ifrågasätts i Skolinspektionens uttalande. De skriver ”Miljön vid skolan präglas inte av trygghet och studiero”. På Lundsberg har vi en obligatorisk tyst läxläsning 1,5 timmar varje dag med möjlighet att gå till skolan och få stöd av lärare i det specifika ämnet. Den studiero som vi har på Lundsberg är kanske det viktigaste argumentet för elever att börja på skolan. Vi ifrågasätter hur Skolverket kan uttala sig utifrån att de bara talat med en studerande elev. Under detta möte var det flera vuxna inspektörer mot en elev, samtalet spelades inte in och handlade inte heller om skolans studiero.

Eleven borde ha haft möjlighet till att ha en vuxen person vid sin sida under mötet men nekades till detta av inspektörerna.

Skolverket skriver också i sin rapport att yngre elever inte vågar ta plats i klassrummet, eftersom de påstås känna sig otrygga gentemot äldre elever under lektionstid. Detta är helt orimligt eftersom yngre elever bara vid enstaka tillfällen har lektioner med äldre elever.

Daniela Fielding arbetade som elevhemsföreståndare under 5 års tid, hade två barn som båda gick tre år var som internatelever på Lundsbergs skola. Hur kunde hon önska ha sina barn på skolan om det var så illa?

Hennes sambo, den så kallade Husfadern var bara extra inkallad som vikarie några få dagar. Han väljer ändå att uttala sig mycket om skolan.

Media tar endast upp de negativa rapporterna om skolan som skolinspektionen gjort 2001 och 2011. Varför har inte media tagit upp något om rapporten 2008? Där skriver skolinspektionen följande:

”Skolinspektionen bedömer att verksamheten i Lundsbergs skola i många avseenden motsvarar kraven i det nationella utbildningsuppdraget. Bland annat förtjänar att framhållas det värdegrundsarbete som skolan bedriver under rektors ledning och som svarar väl mot de särskilda utmaningar som möter på en internatskola där elever tillbringar en dominerande del av sin tid under studieåren. Personaltätheten är hög och förutsättningarna för att upptäcka och åtgärda stödbehov är goda. Kunskapsresultaten i gymnasieskolan överstiger riksgenomsnittet”

Den kritik som skolan har fått nu tar vi på största allvar. Samtidigt vill vi framföra att media har förvrängt sanningen extremt. Vi kommer att göra allting för att ha kvar vår skola.

Reformer måste genomföras för att vi ska anpassa oss till vad Skolverket sätter för krav. Vi tillsammans med våra kamrater kommer att arbeta med all kraft för att det ska ske.

Elevrådet vid Lundsbergs skola 30 November 2011

Alan Cem Dogan, Gunnar Janson, Matilda Dieden Bengtsson, Frédérique Sandberg

Gud vad det var längesen jag verkligen fick mysa och bli omhändertagen hemma hos mamma! Hade glömt bort hur mycket jag uppskattar det. Jag blir matad, omstoppad och på kvällarna har mammas sambo högläsning för oss. Kommer komma hem tjock som en gris och nöjd som en också. Idag ska vi laga knäck och ischoklad, och jag ska spela julmusik för att komma i stämning! Förra julen var jag ju utomlands, men i år ska jag fira en riktig traditionell jul med hela tjocka släkten... Längtar!

Vill hylla en av de viktigaste personerna i mitt liv här i bloggen, nämligen min frisör Elisabeth! Hon och Marre på Bangs är dom enda två personerna jag litar på när det kommer till mitt hår. Har varit hos ett antal andra frisörer sen jag flyttade till Stockholm, men har inte blivit nöjd en enda gång. Det kanske låter löjligt, men jag är så tacksam att jag har Elisabeth! Jag kan gå till henne och känna mig skitful, och komma ut från salongen en äkta Hollywoodstar. Hår för mig är väldigt viktigt, det kan göra ett helt utseende, och jag är nervös för hur det ska gå med mitt svall när jag flyttar... Elisabeth, kan du inte hänga med till L.A? Jag lovar att jag ska ta hand om dig som den drottning du är!

Ni har väl inte missat att Elisabeth är med i "Mitt Stora Feta Syrianska Bröllop" på TV 3? Ni kan läsa hennes blogg här!

Halsbandet jag använder nästan varje dag just nu kommer från Dogeared (kyssjohanna.se) och heter "Wishbone"... Hur fint?

Ni är några stycken som har frågat mig vad jag tycker om hela "Lundsberg-skandalen", och jag kan absolut ge min syn på det hela, men jag kan bara prata ifrån mina egna erfarenheter. Det är även ett antal journalister som har hört av sig, men jag har valt att inte kommentera överhuvudtaget då jag är rent ut sagt trött på att bli felciterad.

Jag vill börja med att berätta lite om min bakgrund när det kommer till skolan. Jag kanske har varit inne och nosat på det tidigare, men har aldrig gett er hela historien. Min skolgång har minst sagt varit ett struligt kapitel i mitt liv. Ända från mellanstadiet har det varit något som jag inte ser tillbaka på som något positivt, tvärtom. Jag var annorlunda och blev aldrig accepterad i den skolan jag gick i fram till och med sexan. Ett tag slutade vägrade jag gå i skolan helt och hållet, min klass var rent ut sagt vidrig, och det var mycket mobbing som försiggick. Jag hade lätt för att lära mig, och klarade mig rätt bra på gammal kunskap trots att jag knappt gick i skolan hela sista året i mellanstadiet. När jag bytte skola i sexan blev det lite bättre, men jag tror att ni som har skolkat mycket vet vad jag talar om, det är jävligt svårt att bryta det mönstret, jävligt svårt. I högstadiet bytte jag skola igen, och trots att jag trivdes med mina vänner, så kom jag aldrig riktigt på rätt köl igen vad gäller studierna. Första året i gymnasiet spårade allt ur fullständigt. Brydde mig knappt om skolan alls, utan fokuserade bara på att festa. Mina lärare sa till mig att jag var en smart tjej som höll på att kasta bort allt. Vad visste dom, menade jag... Jag var ute fem dagar i veckan och hade the time of my life! Jag var ung och framtiden var inget jag brydde mig nämnvärt om.

Det var då mina föräldrar tog beslutet att skicka mig till Lundsberg. Jag var helt emot hela idén. Jag ville fan inte sitta ute i skogen, jag ville vara i stan och festa med mina vänner. Dessutom trodde jag verkligen inte att jag skulle passa särskilt bra där, jag var ju knappast någon överklass. Som de flesta som läst "Ondskan" hade jag mycket fördomar.

Jag gick med på att börja på ett villkor; Om jag inte trivdes skulle jag få komma hem direkt.

Det slutade med att jag längtade tillbaka till skolan på hemresehelgerna. Skolan blev min trygghet och min frizon. Livet där hemma var turbulent med bråkande föräldrar och en otrygg miljö. Jag fick en otrolig hjälp att läsa ikapp allt jag missat under åren, och helt plötsligt tyckte jag det var roligt att plugga! Lärarna var helt fantastiska, och man märkte hur dom brann för sitt yrke, något man inte direkt var van vid att se. Jag fick en kick av att göra bra ifrån mig på proven, och kände att jag för en gång skull faktiskt gjorde något jag kunde vara stolt över.

Angående att det skulle förekomma mobbing och misshandel så kan jag som sagt bara prata från mina egna erfarenheter. Jag kommer från en ganska traumatiserad skolgång, där jag inte direkt blivit mobbad, men jag var aldrig accepterad. Jag var den som det skrevs elaka saker om på toalettväggarna, och jag var den som folk viskade om när jag gick förbi. För det mesta gav jag dom fingret, jag hade ju kompisar utanför skolan, men skolan blev därmed inget jag förknippade med gemenskap. Jag var alltid på de mobbades sida, och ansågs därför inte vara en i gänget. Det är väl lite så med mobbare, antingen är man med dom, eller så är man emot dom.

På Lundsberg såg jag något jag aldrig sett förut... Hur folk som tidigare blivit mobbade välkomnades in och tilläts vara sig själva. Vi lärde oss att respektera äldre, och vi lärde oss vett och etikett, något jag är väldigt tacksam över och har haft en otrolig nytta av. Jag kan inte tala för alla som någonsin gått på Lundsberg, men jag kan tala för mig själv som kommer från en bakgrund då jag aldrig blivit accepterad eller väl behandlad i skolan, förrän sista tiden i gymnasiet. Tack vare den här skolan tog jag studenten med bra betyg, och fick en skjuss ut i livet som en starkare och säkrare person. För det kommer jag vara Lundsberg och dess lärare evigt tacksam.

Känner jag mest såhär dagen efter årets karatefylla. Man down. Det och att det är så jävla ovärt att dricka... Har mått så bra utan alkohol, och det ska jag fan fortsätta med. Fattar inte vad jag har tänkt med alla dessa år. Men tack Borås för igår, det var mycket trevligt trots fyllan från helvetet!

Idag tog jag bussen ner till Götet och blir ompysslad av mamma. Var i stort behov av det idag. Det har varit adventsfika och söndagsstek, satt inte alls helt fel. Nu ska jag fortsätta att trycka i mig hembakade lussekatter och ta hand om mitt arma huvud! Puss!

Hur vet man att Forni har varit i duschen? Det ligger ett Snickers-papper där.

Bling bling.

Och möts av detta! Ibland älskar jag Sverige, känns skönt att vara på hemmaplan för en gång skull. Men det är bara att ge sig iväg igen, drar mot Centralen nu och möter upp Mickis. Ikväll spelar vi på Edge i Borås, hoppas vi ses där! Kan bli galet då jag tänkte bryta min vita månad som nu har övergått i typ en och en halv vit månad! Herregud, jag är chockad över mig själv!? Vet dock inte hur bra det kommer låta då det var hundra år sedan jag spelade sist och har glömt bort ALLT... Det är inte som att cykla det där. Oh well, kul ska vi ha i alla fall!!!!!

By the way, om ni har missat Martin Scorseses dokumentär om Rolling Stones så måste ni se den! Så JÄVLA grym.

Agnes om Kieth Richards "Livet";

Åh den boken vill jag oxå läsa, tycker du att den är bra?

H/agnes

Jag kan inte ens börja med att besvara den här frågan utan att förklara min kärlek till det här bandet... Jag vet att jag har nämnt det många gånger, men det blev så himla tydligt för mig exakt vad deras musik kan göra med mig idag. Jag har en av mina "avtrubbade" perioder just nu. Jag har sådana från och till... Jag liksom är... Som en del av Zoloft-generationen antar jag. Utan att gå på Zoloft då. Kanske är det min kropps sätt att balansera sig. Jag har ju också perioder av upp och ner så att jag nästan mår illa. Men nu börjar jag svamla... Rolling Stones var det. Idag satt jag i en bil och lyssnade på Stones i min ipod för första gången på ett tag... Och det var som en fix rakt i venen... Mina axlar började rycka, höfterna började svänga och det bokstavligt talat pirrade från tårna, i underlivet, upp till huvudet. En musikalisk orgasm. Min avtrubbade kropp började leva igen, om än bara för en taxiresa. Jag fick med stor ansträngning hejda mig själv lite när jag började vråla med i "Satisfaction" av bara farten och chauffören undrade vad det skulle föreställa.... "Men The Stones såklart" sa jag och gjorde tummen upp.

Han fattade inte.

Det är egentligen bara två band som kan få min kropp att skaka av... Jag vet inte ens vad det är, men det är mäktigt... Kent som slog igenom väldigt lägligt när mina tinnårshormoner började löpa amok, och så The Rolling Stones som min pappa lyssnade på när han var ung.

Det är nåt med dom här gubbarna. Jag vet för jag har fått äran att spendera en kväll med dom (förlåt om jag tjatar, men det är en av dom bästa nätterna i mitt liv)... Det är bara osar gammal hederlig rock n roll kring dom, trots att Keith ser ut att vara på vippen att trilla av pinnen när som, och Mick mer liknar en Shar Pei än något annat. Trots att Mick är den mer pratglada och flirtiga av dom två, så är Keith min favorit. Han känns äkta... Mick känns mer som en artist.

Och äkta är vad man får i boken. Han beskriver sitt liv utan krusiduller, och utan en spökskrivare att gömma sig bakom. Det märks i boken hur han är som person... I språket, i känslan, i hur han beskriver hur dessa magiska låtar kom till. Det enda jag egentligen undrar över är den svenska översättningen... Ibland känns det bara helt fel och man blir lite förvirrad av vad den meningen ska betyda... Eller så ska det vara så? Har ju inget att jämföra med då jag inte fick tag på orginalversionen.

Är man inte ett fan, så tror jag inte att man kommer gilla boken. Den är inte som "The Dirt" som jag ibland tyckte var som en underhållande kiss and tell-såpa. Visst är det ett extraordinärt liv han har levt, men är man ingen fan så orkan man inte läsa sidor om specifika låtar och hur de kom till. Jag älskade det och när jag lyssnar på maraccas-introt i "Sympathi For The Devil" så vet jag nu hela historien bakom, och den känns till och med hundra gånger bättre. Alltså axlarna... Dom kan inte sluta rycka! Vem behöver droger när det finns "Start Me Up"?

Om jag hade fått jobba med musik i hela mitt liv tror jag att jag hade dött lycklig.