29 aug / 12:27 av Michaela Forni under:
kärlek.
Jag älskade en gång, en gång till efter det, det var de finaste och fulaste stunderna i livet. Det var efterätten och blodpuddingen på samma gång. Det var att somna till en sval sommarkväll och vakna till ett iskallt vintermörker och tvärtom. Det var att dra sig för att skutta in i duschen på morgonen och det var att skippa första lektionen i skolan. Det var en snabbis innan restaurangbesöket för att man inte kan hålla händerna i styr och det var en drink i golvet efter tolv för mycket. Ja gud vad jag har älskat. Lockarna som smyger sig fram i morgonhåret och hej då-pussen när man hoppar ur bilen. Men känslan av att vara kär och inte ha någon som är kär tillbaka, det är den hemskaste stunden i livet. Och känslan av att titta på någon man en gång älskade att pussa sönder och inte längre vilja göra det, fastän han vill, det är ett krossat hjärta inte bara hos honom utan även i dig. Förälskelse gör så förbannat jävla ont men så vips äter man pepparkaksdeg från varandras fingertoppar. Jag saknar de jag älskade och ett tag älskade jag att sakna. Nu minns jag bara som ett gammalt svartvitt fotografi och ibland tar jag upp det ur minnet, det gamla fotoalbumet längst in i bokhyllan, dammar av och får tårar i ögonen. Gud vad jag älskade en gång i tiden.