31 mar / 22:02 av Michaela Forni under:
kärlek.
Tyst trippandes över parkettgolvet. Vet exakt vilka plankor som knarrar. Hon går på tå. Hennes hår är rufsigt efter att de har lekt under täcket till solnedgången och italiensk musik i bakgrunden. Hon öppnar kylen med stor koncentration, sticker försiktigt in en hand för att snabbt ta ut vad hon letat efter. Hon häller upp mjölk i ett litet glas med en spricka i kanten (en studentpresent från mormor). Dricker små snabba klunkar på stående fot och sedan så tyst som möjligt tillbaka till sängen. Sommarnätter är så korta och solen är redan på väg upp, lyser in mellan de tunna gardinerna. Hon är tyst för hon ville inte väcka han som sover i hennes säng. Står kvar och tittar på det som är hennes.
Sängen som hon har haft så länge hon kan minnas. Påslakanen hon fick av sin mamma i födelsedagspresent. Nallen som aldrig blivit ren från alla mascarafläckar. Ett par trosor i krämvit spets vid sängkanten som åkte av när solen gick ner. Han, som ligger där mitt i allt det andra. Han som är så mycket finare än allt det andra. Som luktar så mycket godare och smakar så mycket bättre.
Hon kryper ner bredvid och lägger sig med huvudet nära nära. Drar pekfingret över hans ögonbryn och lyssnar till hans lugna andetag. Drar sin kind längst hans skäggstubb och pussar honom försiktigt på näsan. Sen lägger hon sig på honom med all sin kraft och börjar skratta när han plötsligt kittlar henne i magen, han var visst vaken.