att våga.

Jag har haft en väldigt trevlig dag. Den har inte varit fruktansvärd och jag har velat dö. Den har inte varit helt perfekt och jag har inte varit totalt lycklig. Den har varit trevlig. Jag säger ju det, det är dags för mig att återigen börja vänja mig med... mindre berg och dalbana och mer vanlig vardag.

Jag snackade brutalt mycket skitroligt skit med Anton i NRJ under eftermiddagen, sedan hade jag ett möte och sen hem för middag och två avsnitt How I Met Your Mother. Men efter det gick jag ner till Bergamott och drack vin med mina vänner. Det var såklart astrevligt.

Nu ska jag sova och så var ännu en tisdag över. Sov gott hjärtan <3

Idag våldgästar jag Anton på NRj mellan 15-16, vi ska snacka... typ äventyr på efterfester, potentiella hemsläp och annat barnförbjudet. Puss!

Jag har suttit hela förmiddagen och tittat på lägenheter... snart är det förhoppningsvis tid för mig att köpa lägenhet. Jag längtar!!!111!11!!!!!!!

Bilderna tror jag är lånade från The Selby, men är inte säker.

Ibland längtar jag så mycket efter barn så att det inte är klokt.

(Killar bli inte rädda nu, jag känner inte direkt min biologiska klocka ticka riktigt än haha).

Men jag kan längta så mycket efter familj och barn. Inte så att jag vill ha det exakt nu. Just nu skrivs ett kapitel i mitt liv som handlar mer om att vara ung och lära sig av livet och sina misstag. Men man får längta ändå. Tills detta kapitel och kanske några till är skrivna. Jag längtar efter att älska någon mer än livet själv. Någon som ger mig den största anledningen till att leva. Jag ser på alla runt omkring mig som längtar efter karriär, feta jobb och pengar. Jag längtar väl också efter sånt såklart. Men när allt kommer omkring - vad är det absolut viktigaste i livet? Kärleken såklart. Allt annat är bara en rolig bonus. En jävligt rolig bonus må hända, men jag tror att barn är det mest riktiga man får i livet. Jag älskar att stå och skratta på en nattklubb just nu. Men jag vet att jag kommer att älska ännu mer att sitta hemma och spela spel med min familj när jag blir äldre. Så positivt det känns också. Att våga leva i nuet men ändå ha kvar vetskapen om att livet bara blir bättre. Tryggare, verkligare, riktigare. Eller i alla fall hoppas jag verkligen att det blir så. Att jag får min dröm. Samtidigt är jag livrädd för att skaffa barn. Så häftigt och läskigt att kunna älska så mycket. Jag är nyfiken.

Herregud vad jag öppnar mig ikväll. Ni kanske tycker att jag är sjuk i huvudet som skriver på om barn och grejer. Men ibland måste man få växla vackra kappor med känslor man känner på riktigt. Våga dela med sig lite eller något. Jag älskar livet ändå. Det är häftigt att människor kan känna så mycket.

Det är bara att inse att hösten håller på att smyga sig på... och om jag ska vara ärlig känns det helt okej. Mest för att jag längtar så sjukt mycket efter höstkläder. Höga stövlar, kappor och stora, stickade koftor. Åh.

Den ovan tar jag gärna för kyliga oktobernätter!

Bild: Le Fashion

Jag har två bilder på min Iphone från Gotland i somras. Det här är den första. Ett par timmar efter vi landat. Oj vad man mådde då. Satt vid poolen vid fantastiska Tott Hotell, drack vin och skrattade, fylld av förväntan och nyfikenhet. Ibland leker livet.

Och den här bilden tog jag sista morgonen. Det var efterfest hos oss och jag orkade helt enkelt inte så jag gick ut och promenerade i två timmar själv. Såhär såg det ut längst havet. Visst är det vackert och sorgligt på samma gång? Så mörkt och dystert, stilla och lugnt. Som livet ser ut efter att en storm har dragit över. Detta liv alltså.

Det är alltid roligt när man sitter på café och ska köra igång sitt photboothmaraton. Först ljudet av sedan posera så smidigt som möjligt. Det är extra roligt när man sitter på Le Café och ett gäng klubbisar sitter bakom hehe.

Anyways. Körde Solsidan-maraton med William och Dasha igår, vi skrattade så att tårarna rann. Det är en så hysteriskt rolig serie.

Idag har jag lunchat på stan med älskade mamma, fönstershoppat och druckit kaffe med Billie. Nu sitter jag och försöker jobba undan lite inför veckan. Mycket roligt som händer nu!

p.s Helgen var så hård och jag har sån träningsvärk i armarna från all dans, kan knappt skriva på datorn haha!

Tillslut finns liksom bara besvikelsen. Som fyller upp det tomma i ens kropp så långsamt men tydligt. Det finns inget tomrum innan likgiltigheten efterhand slår en, där är bara besvikelsen. När det har gjort så jävla ont i hjärtat och man har gråtit ögonen ur sig. Man har skrikigt och mått piss och skit och fan. Men sen efter det. När man bara är helt enkelt ledsen över att allt blivit som det blivit. När man går och lägger sig om natten och det gör så jävla ont i själen för att ingen ligger bakom och håller om en. När man förut klarade sig alldeles utmärkt utan det men nu drömmer om det och blir så besviken när man vaknar och inser att man inte har det... längre. (men hur ofta hade man det innan då)

Hur läskigt är det inte när man drömmer och så tydligt kan känna känslan doften smaken... för att sedan vakna upp i ett regnigt Göteborg med dundrande huvudvärk och det gör inte ont i hjärtat längre. Inte på det fruktansvärda viset. Det känns bara jävligt förjävligt och det enda man kan göra är att bita ihop och sätta sig på tåget hem.

Okej Göteborg, HUR ROLIGT var det inte på Push igår?

Så roligt att jag har blåmärken över hela mina ben och stukat två tår.

Fy fan i helvetet (förlåt för alla svordomar men är överexalterad) vad roligt jag hade och framför allt - hur grymma bloggläsare vi har här. Ni är ju fantastiska och helt galna allihopa.

Nu ska jag åka tåg i tre timmar hem... inte så trevligt. Men jag har i alla fall med mig min kudde.