De senaste dagarna har jag haft problem med att hantera vardagen och den verklighet som jag befinner mig i just nu. Ibland förstår jag mig inte på det här med kärlek. Det är väl det som gör den så intressant kan jag tro. Att något så underbart samtidigt kan göra så ont övergår mitt förstånd. Tur är det att det finns flera olika sorters kärlekar i mitt liv. Somliga älskar jag för stunden, där jag är just nu. Jag menar relationer med människor som bara är ämnade för en kortare period men som inte är desto mindre viktiga för det. En del kommer jag att älska för alltid. Andra som bär på min historia och vice versa älskar jag villkorslöst, i evighet. En särskild har sedan den första dag vi sågs mitt hjärta i sina händer och kärleken till honom är lika självklar som den är sann. Den svåraste kärleken är den kärlek som inte fungerar. Obesvarad kärlek. Hur mycket, eller lite.., man än försöker så finns den bara inte där. Trots att man tycker att den borde göra det. Det borde inte vara så svårt. Men det är just det det är, svårt. De senaste dagarna har jag varit svag, gått in i mig själv och fokuserat alltför mycket på de som inte älskar mig, på de som aldrig kommer att älska mig hur mycket jag än försöker. Det var precis som ett uppvaknande ikväll, när jag gick igenom min kärlekslåda fylld av foton, dagböcker, dikter, brev och annat som jag gömmer i mitt personliga arkiv. Det finns så mycket kärlek i mitt liv. God kärlek. Besvarad kärlek. Jag tänker inte spela fler spel där jag redan från start är dömd att förlora. Jag tänker satsa på vinnarna i mitt liv, för det är trots allt bland dem som även jag blir en vinnare.
Puss
Louise