24 jan / 01:44 av Michaela Forni under:
kärlek.
Jag fick en kommentar här precis från en tjej som undrar vad man gör när allt har gått sönder. När allt som var ljust nu är mörkt, trasigt och förstört. När det liv man levt och planerat att leva plötsligt raserar och man måste tänka om. När allt i den lägenhet som påminner om oss måste bort för hur ska man annars kunna gå vidare?
Och bara när någon av er skriver så till mig gör det ju så satans ont i hjärtat, för man vet hur ont det gör och ingen borde någonsin få vara med om hjärtesorg? Ingen. Men allt som gör ont blir allt eftersom tiden går istället erfarenheter och tur är väl det, att man skaffar sig erfarenheter, så att man vet kanske i alla fall lite om hur man ska göra i framtiden. Vad man ska leta efter, hur man ska reagera, hur mycket man ska kompromissa och när man ska säga stopp, hur det känns när hjärtat går sönder och hur man bäst gör för att laga det.
För ibland går det tyvärr åt helvete. Det gör ju det. Vi kan inte förhindra det. Oavsett om det är för att kärleken dör, någon är elak, något skiljer er åt eller någon blir bedragen. Så går det ibland åt helvete. Men du klarar det. Du vet att du gör det. Att bli påmind om honom var du än vänder dig kommer att vara som en globalkniv i hjärtat varje gång du blir påmind, men efter ett tag kommer det att vara som en fickkniv och allt eftersom tiden går, kommer du att bli påmind om nya personer, smaker eller saker istället.
Och glöm inte att försöka ha roligt. Att ha roligt betyder inte att du är lycklig. Men det betyder att du i alla fall vet att du är värd att få ha kul. Han må vara körsbäret på din muffins. Men glöm inte bort att njuta av glasyren och degen och allt det andra goda.
Och sen ett litet tips som jag tycker funkar: prata om det. Oavsett om det är med din mamma, din vän, din lärare eller din psykolog. Prata om det tills det inte finns någonting mer att prata om. Prata om det tills det är så slutpratat, att du tillslut börjar prata om annat. Prata om det och när du behöver ta en paus från att prata, se till att ha kul och sen när du inte orkar ha kul, prata ännu mer. För att om man pratar om det, då förhoppningsvis tar man sig igenom det och när man har pratat klart om det vet man... att det kommer inte dyka upp senare i livet. Att du har gått vidare på riktigt och inte behöver vända dig om något mer.
Så snälla underbara, vackra, härliga du. Förstå detta: Du är värd allt det bästa och inte någonting mindre. Du är värd att få skratta ärliga skratt och få njuta av livet. Du är värd att bli bjuden på middag av någon som uppskattar dig och du är värd att omge dig med folk som respekterar dig. Du är värd att vara med människor som gör allt för dig. Allt. Glöm aldrig det.