13 feb / 23:10 av Michaela Forni under:
kärlek.
Skrev det här för ett tag sen. Tänkte inte publicera först men eftersom jag är tom i huvudet idag så gör jag det i alla fall.
Det är när man inte vill ändra på en person. När hans blick inte är intensiv som en passionerad kyss första gången man ser den men allt eftersom blir till den mest intensiva blick man någonsin vilat sina ögon på. När man i början ser honom och tänker att äsch, han är nog inte något för mig. Men efter ett tag sneglar på honom över ett middagsbord och inser att han är precis den jag vill ha. När kärlek växer sig större och går från ett litet frö till att bli en blomma med brister. Men jag tänker att det är nog då det är på riktigt. När det känns mer i magen för varje gång han rör ens kropp. Tänker på de förälskelser som börjar så snabbt sen dalar snabbare än en berg och dalbana på väg ner. Som små sockerkickar. Eller ett McDonaldsmål. Man är så jävla sugen så slänger man i sig maten och sen har man ätit färdigt, ser ner på resterna och tänker att vad var det där bra för. Medan riktig kärlek är mer som en trerätters. Hans händer som inte var något speciellt från början men idag är de finaste händerna man vet. Skämten blir roligare. Man vill mer. Det känns mer. Allt är mer och på riktigt. Man vill mer.