30 maj / 19:48 av Rebecca Simonsson under:
Uncategorized
När det är varmt ute får jag någon sorts panik. I mitt huvud upprepar sig Carpe Diem likt en 14-åring. Jag måste vara ute. Jag måste fånga dagen. Det svämmar över för mig. Jag pallar inte den grejen.
Mellan 13 och 15 satt jag på Strandbryggan med två vänner. Varmt och jättehärligt. Sen fick jag panik och ville hem. Lika bra det kanske, för jag fick äntligen lite ordentlig sömn. Men nu sitter jag här och förbannar mig över att jag fortfarande är likblek och att jag absolut inte fångade någon jävla dag.
Jag får väl helt enkelt göra det jag är bäst på. Fånga natten.
