30 nov / 16:49 av Rebecca Simonsson under:
Uncategorized
När jag har berättat klart varför jag lidit av brutal ångest de senaste dagarna, kommer ni att säga att jag får skylla mig själv. Men låt mig få det ur mig först.
I lördags jobbade jag på Hell´s Kitchen. Det var ett otroligt jävla tryck utanför och alla trängdes för att få komma in på klubben. Då och då går jag ut för att hämta gäster som har bord, eller gäster som sms:at på min telefon att de är utanför. Jag stod utanför och pekade in vilka som skulle komma in, och i samma sekund som jag ska ta in ett sällskap - tar en turist fram sin kamera och knäpper ett kort. Turisten är ca 25 år, och stod utanför Hell´s Kitchen för att förhoppningsvis få komma in. Jag blir otroligt förnärmad, utan att egentligen veta varför. Tar kameran ur hans hand, och ser att han tagit en fin bild på min urringning. Jag blir så sjukt frustrerad av att se att han tagit en smygbild på min urringning att jag raderar varenda kort i hans kamera. Jag ger sedan tillbaka kameran till turisten, och snäser att han inte kommer att komma in - och att han inte behöver komma tillbaka. När jag säger allt detta, ser jag att han redan är påväg därifrån.
Just i det ögonblicket ville jag bara gå hem. Vad fan är mitt problem? Ja, en turist tog en bild på min urringning. Men det var JAG som tidigare bestämt mig för att ha en djup urringning, han ville väl skojja till det och ta en bild. Han var antagligen lite berusad, och han skulle väl spela lite allan-ballan för polarna hemma i Italien eller vad det kan ha varit för land han kom från. I vilket fall som helst så är det inte okej att jag förmodligen raderade ALLA hans semesterbilder. Vad vet jag? Han kanske hade varit uppe i Norrland och träffat på en svensk kärlek, och nu har han inte kvar några bilder på henne! Visst, det är inte okej att han tar en bild på min urringning. Men lite får jag faktiskt skylla mig själv.
Nu är jag ledsen och arg på mig själv. Vad ska jag göra? Överdriver jag? Jag har sån ångest!!!