11 dec / 13:00 av Rebecca Simonsson under:
Uncategorized
Jag har alltid varit väldigt intresserad av det ytliga. Jag tror att det från första början grundar sig i att jag växt upp med en mamma som arbetat som frisör och Make Up- artist större delen av sitt liv. Jag hängde på salongen varenda evig dag, och så snart jag fick chansen så lekte vi och mixtrade med mitt hår. Jag var till exempel först i Borås med att ha brunt hår och två guldiga slingor som hängde fram på sidorna. Det ni! Och Robyn-pagen, fattar ni att jag var ball när jag hade den eller? Till min silverjacka dessutom.
Jag älskar att stirra mig blind på kvinnliga skönheter. Charm är till exempel det finaste jag vet. Hannah Cripps smile-gropar får mig att smälta. Kristin Zetterlunds mjölkvita fantastiska hy blir jag alldeles avundsjuk på. Columbine Smilles mystiska mörka drag får mig att vilja bli brunett NU. Michaela Fornis leende smittar av sig, och jag faller ihop av skratt. Ja, jag skulle kunna göra listan hur lång som helst. När jag ser en kvinna som är vacker, då hyllar jag den personens utseende. Jag avundas, och jag berättar det. Och vilken respons man kan få, från någon som kanske behöver höra det? Tänk vad härligt att kunna göra någon SÅ glad!
Vart jag vill komma med det här inlägget, är att vi tjejer faktiskt ska hålla ihop. På ett eller annat sätt. Har man svårt för en persons personlighet, det är okej. Men någons utsida? Ett utseende är man (oftast) född med. Man kan vara smal, kort, tjock, lång. Ja, men det är väl klart att man vet det. Alla vet väl att vi föddes olika? Så varför uppträda som att man inte vet det? Varför slänga in kommentarer och påpeka någons utseende på ett negativt och förnedrande sätt? Vad ger oss rätten att kommentera någons utseende överhuvudtaget? Om man nu vill göra det, så varför inte göra personen glad?
Elin, exempelvis, har jag nog känt i 4 år nu tror jag. Hon har alltid varit lika snygg och smal. Och Camilla då! Hon är ju så snygg och har en otrolig värme i sin utstrålning. Hur kan man ens vilja hitta fel på dem?
Nu hissar vi, och slutar dissa. Genast!