Tess Montgomery
om bloggen + om bloggen -
stang

Tess är Stockholmstjejen som sedan åtta år tillbaka bor i London. I bloggen delar hon med sig av staden, shopping, resor och livet som reklammodell. Du når Tess enklast på tess@stureplan.se

Om ni vill boka Tess, kontakta Kathryn@motmodel.com

Sök

Från yoga-tjej till Crossfit-brud på 6 månader

Nu har det gått drygt 6 månader sedan jag började träna på allvar.

Visst jag yogade flera gånger i veckan förr, men min vikt var samma som den varit sedan jag var 18 och min kropp kändes vig, stark i min core, men ganska svag i övrigt. Ett par celluliter hade börjat titta fram och jag oroade mig över hur kroppen skulle må och se ut när jag blir äldre. Jag hade lagom med energi och kände mig hyfsat välmående. Jag gillade min kropp helt enkelt, men jag kände mig ändå inte lika stark som jag var i 20 årsåldern.

Någonting som jag alltid har haft problem med är dock att jag i stunder kan vara orolig och lite neurotisk av mig, ångesten kan komma smygande och ofta var det prestationsångest. När jag var som mest stressad så kunde ångesten nästan bli förlamande, jag hade så mycket att göra att jag inte gjorde någonting, det blev kortslutning helt enkelt, jag visste inte vart jag skulle börja. Det hände inte ofta, men ibland och med det följde en rejäl trötthet och en hel del irritation. Yogan var bra för den fick hjärnan att koppla av lite och oftast var det just yoga jag behövde göra om jag började känna den där prestationsångesten komma smygande.

När jag först började med crossfiten så var det en rejäl chock för systemet, från att gå 3 gånger på ändå ganska lugna yogatimmar till att spendera samma tre timmar med hård cardio och att bygga muskler var en stor omställning. Jag har nog aldrig sovit så mycket i mitt liv som under den första månaden jag tränade riktigt hårt. Ibland somnade jag på soffan halvavklädd på väg in i duschen efter ett pass...

Jag insåg att det där med att äta lätta måltider inte riktigt funkade och började för första gången i mitt liv fokusera på att få i mig så mycket protein som möjligt. Jag har alltid varit bra på kost och hälsa, men förr hade jag en balans och visste vad min kropp behövde, nu var min kropp helt annorlunda. Det var nästan som om jag bebodde en helt ny kropp som hade helt andra behov än min gamla.

Först var det faktiskt ganska jobbigt att konstant ha ont i kroppen, vara hungrig och trött. Jag var inte van vid att ta i så mycket på en gång och fick ont i lungorna, huvudvärk och hosta så fort jag hade gått fler än 3 pass i rad. Kroppen sa "Herregud kvinna, vad har du för dig?? Jag har inte jobbat så här hårt på över 10 år!! Chilla ner lite va?!" Jag beklagade mig till Garth och han sa att jag kommer att må bättre om ett litet tag när jag har hittat balans.

Så efter ett tag började min kropp komma igång och fatta läget. jag började inse vad jag behövde näringsmässigt för att palla min nya livsstil. Jag var bara trött i kroppen dagen efter och när det var dags för nästa pass så kände jag mig hyfsat fit for fight igen. Tröttheten försvann sakta men säkert och byttes mot en ny typ av energi, helt plötsligt kunde jag hinna med så mycket mer under en dag och sov bättre på nätterna.

Men bäst av allt var att den där lilla ångesten som kunde komma och göra sig påmind då och då, helt försvann! Jag har inte känt av den på säkert 4 månader nu. Jag har en teori att min lilla prestationsångest egentligen var uppdämd energi och rastlöshet. Nu gör jag av med all extra energi på gymmet och i övrigt är jag lugn som en filbunke och glad som en lärka. Jag hinner med mer än någonsin och oroar mig inte alls lika mycket längre.

Jag visste att crossfiten skulle vara bra för mig fysiskt, men jag hade ingen aning om att det bästa var vad den skulle göra för mig psykiskt.

Sen har det förstås blivit en väldigt stor skillnad fysiskt:

  • Jag har gått upp i vikt från 45 kg till 49 kg, bara muskler, för jag har inte gått upp i kroppsfett, snarare tvärtom.
  • Jag har gått från en storlek 6 till en 8a på överkroppen, mina axlar har blivit bredare, så nu passar kläder mig så himla mycket bättre.
  • Mina armar har fått definition och det finns inget gäddhäng på långa vägar
  • De där paret celluliter som jag aldrig trodde att jag skulle bli av med försvann i ett nafs
  • Min rumpa har lyfts säkert 4 cm, numera är jag en storlek 25 istället för en 24, mina jeans sitter helt annorlunda och benen är 100 ggr snyggare
  • Jag har inte fått några "stora och läskiga" muskler, jag är duktig på att stretcha och har en petit ram, så mina muskler blir långa och smala
  • Magmusklerna är ett 4 pack på väg mot 6 och midjan har snörts åt av den naturliga korsetten som jag bygger på gymmet
  • Huden på kroppen är stramare och ser välmående ut
  • Jag har konstanta små hälsosamma rosor på kinderna
  • Ögonvitan är vitare
  • Huden i ansiktet har fått en helt ny lyster
  • Ryggmusklerna har gjort att min hållning har blivit mycket bättre
  • Jag kan bära hur många matpåsar jag vill hem från Sainsbury's utan hjälp - powerwoman!

Seriöst, varför började jag inte träna på det här sättet tidigare?? Jag är i bättre form nu än vad jag var i 20 årsåldern och jag känner mig stark och frisk. Nu var jag absolut ingen soffpotatis när jag började, så ni kan tänka er vilken skillnad den här typen av livsstils-omställning skulle göra för någon som var mer inaktiv än vad jag var! Möjligheterna är oändliga.

Om jag kan inspirera bara en enda person att bli mer aktiv så skulle det göra mig otroligt glad. Det behöver inte vara crossfit, utan en träningsform som passar just dig. Att röra på sig ordentligt gör en enorm skillnad för hela ens liv, det blir som en drog och man blir så peppad av att se hur kroppen förändras och mår bättre. Jag kan inte rekommendera det nog!

För er här i London som vill testa crossfit så har min box In2crossfit en "taster class" varje lördag 11.30. Jag tränar själv ofta i den klassen eller timman innan, så om ni är sugna på att testa, boka in er här.

Wanties - Baby, it's cold outside

Brr...Det har varit riktig storm här och i går bar jag min mössa för första gången i år.

Då känns det verkligen på tiden att börja rota fram alla vinterkläder, snygga jumprar, mössor, vantar och mysiga scarfer. Min dröm-vardags-outfit skulle se ut som den över. Svart, beige och brunt är så galet snyggt tillsammans!

När vi kommer tillbaka från Zimbabwe så tror jag att årets kappa ska få bli en duffel, kanske faktiskt den här från Michael Kors. Jag var inget jätte fan av Michael Kors förr, men nu tycker jag verkligen att de har ryckt upp sig och blivit en väldigt bra designer till helt ok priser.

Kappa/rock, tröja, jeans, mössa, boots, armband, bh.

Träning - Oh My Quad

Visst är våra nya in2 crossfit toppar fina?

Nu ska jag gå och lyfta lite vikter :) Det står Oh. My. Quad. baktill, love it!

Precis när jag skulle ta den här bilden, så drog ett stort åskmoln in och det blev totalmörkt trots att det var mitt på dagen. Därför fick det bli en bild med blixt och regnaet började verkligen ösa ner precis efter. Kul att cykla till crossfiten....

Bagare-Tess

Jag är som ni vet inte en person som håller på krutet när jag gör något, så i går eftermiddag bestämde jag mig för att använda upp den svenska jästen jag hade hemma innan den blev gammal och bakade 3 sorters bröd.

Det blev vår favorit som är en ciabatta som jag "hälsofierar" lite med mindre vete och mer råg, samt frön. Det blev även morotsbröd gjord med yoghurt och till sist en foccacia som blev helt ok även fast jag bara använde glutenfritt mjöl och spelt (dinkel).

Det är gott att ha hembakat bröd i frysen att ta fram till soppor och grytor, det bästa är att  jag vet precis vad som är i brödet och jag som är vetekänslig kan reglera hur mycket vete jag får i mig. Det är så trist att skippa bröd helt och hållet...

Istället för socker använder jag honung till de bröd som vill ha en liten sötma.

Här är receptet till mitt favvobröd -

4-6 mindre bröd

5 dl fingervarmt vatten (var noga med det, för det påverkar hur degen jäser).

1 dl mjölk

25 g jäst

2 tsk salt (eller efter smak)

1 msk honung

4 dl vetemjöl (går att byta mot glutenfritt mjöl)

2 dl rågflingor (går att byta mot havregryn)

2 dl dinkel

4 dl rågmjöl

frön du gillar/har hemma, jag har även haft i nötkross!

Blanda ihop vattnet med jästen så att de smälter ihop så gott det går, häll i mjölken, honungen, salt och sist alla de olika mjölen och frön. Degen kommer att vara mer av en kladdig smet och det är så den ska vara. Strö över ett par matskedar mjöl på toppen och låt jäsa på ett vindfritt ställe i 1.5 timma. Jag använder micron eller ugnen för jäsning eftersom de är vindtäta, givetvis är de inte igång under tiden.

Värm ugnen till 240°C (220°C är högsta för vissa ugnar, så då vill du lämna brödet i ugnen ett par minuter extra bara).

Häll ut den superkladdiga degen på mjölat bakbord och knåda inte, du vill nämligen behålla alla fina bubblor! Häll bara på ett par matskedar mjöl och dela degen i antal delar beroende på hur stora bröd du vill ha, jag gör 4 -6 stycken, de blir inte fina och runda eftersom degen är kladdig, men det gör inget utan ser bara rustikt ut i slutändan.

Lägg delarna på ett bakplåtspapper på en kakplåt, den behöver inte jäsa igen. Grädda i mitten av ugnen i 17-20 minuter och till brödet har fått en lite gyllene färg ovanpå. Låt svalna utan bakduk för en fin frasig skorpa.

Provsmaka medan de fortfarande är varma!

De går jätte bra att frysa och överkurs är att ta ut dem ett par minuter tidigt ur ugnen, frysa dem när de har svalnat och sedan kan du köra in dem och baka klart dem när du vill ha "nybakat" bröd i framtiden.

Det här receptet är verkligen enkelt och det är svårt att få det fel om man följer instruktionerna, det är även en bra basdeg som man kan göra ganska mycket med om man har fantasi. Men är du brödbaksnybörjare så är det rätt bröd att testa och du kan alltid byta tillbaka alla de olika mjölen till enbart 12 dl vetemjöl, så blir det ännu enklare!

När jag ändå grejade i köket så blev det vår underbara thai green curry till middag. Jag lovar att dela det receptet snart!

Bröllopet - Att mixa kulturer

Det är så otroligt mycket saker när det kommer till ett bröllop som man verkligen inte har någon aning om och/eller som man inte ens har tänkt på i förhand.

Vi håller till exempel på att sätta ihop vår ceremoni just nu. Vi gifter oss inte i en kyrka, så vi vill inte att det ska bli en allt för religiös ceremoni, istället vill vi fokusera mycket på kärlek och vårt liv tillsammans. Men att få ihop svensk kultur, engelsk kultur och kulturen i Zim blir lite av ett pussel. Så vi har helt enkelt valt att ta det bästa från allt. Förhoppningsvis så kommer alla våra gäster att känna igen något och även vara med om någonting nytt.

Min familj har varit så jätte förstående och okej med att vi har bröllopet nere i Zimbabwe, de har varit så himla stöttande, trots att det är på en helt annat kontinent än vad de nog trodde att jag skulle gifta mig. De ser det som ett äventyr och har sagt att så länge vi är glada så är de glada. Det uppskattas enormt mycket, för bröllop är verkligen krångliga som det är.

En sak är säker, vårt bröllop kommer att bli totalt annorlunda något annat bröllop jag har varit på. Det kommer att bli väldigt personligt och en total mix av alla våra kulturer, väldigt charmig tycker jag.

Att bero på charmig, så ligger mr vodka på soffan och sover som en stock, han ville inte vara ensam inne i sovrummet utan sover här ute hos mig istället, gullebulle. Jag tror att han är rejält bakis nu...

Bra start på veckan

Klockan är 13.00 här och jag har redan hunnit med : 2 castingar, en precis bredvid St Pauls, en av mina absoluta favoritbyggnader här i London och den andra castingen bredvid en annan favorit, Battersea power station. Jag älskar att jag bor i en stad full med så mycket intressanta byggnader, då gör det ingenting att jag får springa runt som en tok för att hinna till castingar. Jag tar faktiskt bussen om jag har tid, eftersom det är roligare att se London ovanför än att åka (snabbare) under.

Precis innan jag skulle iväg på min första casting ramlade en väldigt ynklig och fortfarande full fästman in som hade åkt raka vägen från en klubb till flygplatsen. Det ser ut som om han har haft en grym svensexa, han ligger helt utslagen här på soffan, stinker som en hel vodkaflaska och har blåmärken både här och där. Jag får fråga honom vad han tyckte när han har vaknat till igen, om det händer i dag det vill säga...

Dags för födelsedagsfest!

Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen, svida om till partykläder och bege mig mot middag och födelsedagsfirande för fina Josefina!

Det är även min syster Steffis födelsedag i dag, men tyvärr kan jag inte vara med of fira där i person utan fick göra det på telefon istället. En stor dag för två av mina älskade bridesmaids oavsett! Grattis till båda!

Tack för alla era kommentarer på förra inlägget, gud så kul det är att få läsa lite om er!! Jag har suttit och uppdaterat min kommentar-sida hela eftermiddagen. Keep em coming!

Lite blogg trivia

Lite behind-the-scenes på bloggen:

- Jag ser mina läsare som skolklasser. det är för att jag först hade ca 30 stycken läsare och tyckte att det var hur häftigt som helst att en hel skolklass läste min blogg. Så när jag tänker mig alla er läsare så blir det på en skolgård uppdelade i skolklasser. Östra Reals skolgård är det till och med om jag tänker efter, antagligen eftersom det var där pappa lärde mig cykla när jag var liten.

- Om ni bara visste hur ofta jag får email från olika företag och pr byråer där de berättar hur mycket de tycker om min blogg och om jag bara kan "komma över på ett möte", "vill skicka ett bud med något ätbart" eller "komma förbi på ett event i morgon" och uppenbarligen inte alls trots att de läser min blogg sååå ofta och tycker om den sååå mycket, har registrerat att jag bor i London ...sedan snart 10 år.

- Om ni frågar Garth vad min hatgrej är att lägga upp på bloggen så skulle han svara "gula bilder". Jag har nästan lite fobi för bilder som inte är krispigt vita och klara och kan riktigt gräma mig om jag lägger upp en mobilbild som min estetiska nerv inte tycker om till hundra procent. Det gör ofta att jag inte lägger upp bilder från tillfällen då ljuset inte var tillräckligt bra. Jag går ut och gör saker oftare än vad jag visar och berättar om på grund av det. Krokben för mig själv...

- Jag skäller ut företag som emailar med typen "Hej vi har en tävling bland bloggare och om du lägger upp 10 inlägg och 14 instagrambilder så kan du möjligtvis kanske vinna en glassmaskin". Det får mig totalt att tappa behärskningen, för jag VET att någon stackars bloggare kommer att gå på det!

- Här i London har bloggar precis börjat komma igång. Förr var det på riktigt skämmigt att säga att jag hade en blogg "Vaddå, skriver du en dagbok på nätet? Vem vill läsa det?!". Nuförtiden behöver jag inte lika ofta förklara vad en blogg är och om jag berättar hur många läsare jag har så sätter de tet i halsen. Då brukar jag följa upp med hur många läsare Kenza har, bara för att få se crumpetsmulorna spruta lite extra fort ur munnen...

- Jag kallar er kompisar, för jag ser er faktiskt som kompisar. Ni kanske inte vet det, men jag känner igen era signaturer och namn och har ett helt ok hum om de av er som kommenterar ofta. Därför är det lite trist när man får anonyma kommentarer, då kan jag inte försöka föreställa mig hur ni ser ut, hur gamla ni är eller vad ni jobbar med...

- Jag blir ofta ganska chockad och väldigt smickrad när jag träffar bloggläsare eftersom jag bor här borta på ön mitt i havet och väldigt sällan stöter på er i verkligheten. Ibland känns ni som låtsaskompisar och då är det extra kul att bli påmind att ni är helt vanliga coola/vettiga/trevliga/snygga och gulliga människor. Det känns stort.

Kom igen, ni kan väl ge mig lite läsar-trivia tillbaka nu när jag sitter här hemma helt ensam medan Garth festar järnet i Newcastle? Han var förresten tvungen att lova mig att ta en bild om han träffade på någon från Geordie shore.

Har jag någon läsare under 18 år? Någon över 50? En veterinär? Kanske en florist? Annan bloggare? Någon som bor i Clapham kanske? Har någon av er en french bulldog? Och vem kommer ihåg Evert...? Hej Steffi, Biss, Nickis och/eller Marina!

Garth's stag!

I veckan fick jag ett uppdrag av Garths groomsmen att packa en väska åt honom och sätta honom i en taxi till Gatwick för en flight. Sagt och gjort 05.30 befann sig Garth på flygplatsen i morse och fick där veta att hela gänget skulle till Newcastle över helgen.

Tyvärr så blev det lite av en fnurra direkt, då alla hans 4 groomsmen som skulle flyga från Bristol (de bor i Exeter) missade sin flight! Det var inte helt deras fel, de var där i bra tid, men kön till incheckningen var så lång att de inte hann till gaten i tid. Känns lite typiskt killar faktiskt... och ännu mer typiskt Easyjet!

Så nu är Garth i Newcastle med sin pappa och vår vän Jamie och resten kommer inte att dyka upp förrän 19.00 i kväll. Så jag har suttit och försökt hitta någonting kul för dem att göra och bokade tillslut in dem att inomhus-klättra på ett stort klättercenter. Sen i kväll har killarna anordnat så att hela gänget ska gå på en comedy night, resten bör hinna dit precis i tid till middagen. Så de kommer att ha kul oavsett!

Resten av helgen är fullspäckad av aktiviteter och givetvis ett par sena kvällar, jag hoppas bara att jag kommer att ha en hel fästman med allt hår kvar på huvudet när han kommer tillbaka, förhoppningsvis med en oförglömlig helg i bagaget. Man har (förhoppningsvis) bara en svensexa eller möhippa i livet!

Det betyder även att jag har lägenheten för mig själv en helg, så i dag ska jag först på en casting, sedan ska jag möta upp Nanna för en sen lunch och efter det tänkte jag köpa med mig sushi och gå hem och se en riktigt romantisk tjejfilm. Några förslag? Jag får passa på när katten är borta...

Bilden är från dagen efter vi förlovade oss, högst uppe på ett berg i Favignana, vilket vackert ställe!

Bröllopet och Ebola

Nu har jag fått ett par kommentarer runt bröllopet och Ebola, vissa uppriktigt oroliga, andra i stilen "Hur kan ni ta folk till Afrika när det finns ebola där??".

I geografin i skolan i Sverige tror jag inte att vi riktigt får en uppfattning om hur stort Afrika faktiskt är. Det är världens näst största kontinent efter Asien och vi pratar enorma sträckor mellan norr, söder, öst och väst. Vi är vana att se Sverige stort och uppblåst mitt på kartan och det är lätt att få fel uppfattning.

Om ni tittar på de tre kartorna över så kan ni se att det är en yta i samma storlek som hela USA mellan ebola-länder och Zimbabwe. Vi är faktiskt geografiskt sett närmare ebola här i UK just nu än vad vi kommer att vara i Zimbabwe. UK är även mer av ett världsland med otroligt mycket flighter och massor med internationell business så chansen att en ebolasmittad person ska flyga hit är extremt mycket större än att de skulle ta sig till Zimbabwe på en av deras fåtal flighter till landet per dag. London har helt enkelt en mycket större internationell genomströmning av människor från hela världen.

Den största sjukdomen i Afrika är absolut inte ebola, det är inte den största dödsorsaken heller. Det är tuberkulos tätt följt av malaria som dödar mest folk i Afrika, därför är myggan klassat som Afrikas farligaste djur (nummer två är flodhästen!). Men det här är sjukdomar som alltid finns där och som man kan ta vaccin mot och det finns botemedel för dem, så därför får de inte lika stor plats i media som ebola, som är relativt nytt och vi varken har vaccin eller botemedel för.

Jag säger inte att Ebola inte är farligt, för det är det verkligen, men den sjukdomen har dödat en piss i mississippi om man jämför med hur många som har dött av tuberkulos och malaria. Därför har vi uppmanat alla våra gäster att gå till läkaren, ta sina vaccin och köpa malariatabletter. Vi har två månader kvar till bröllopet och förhoppningsvis kommer ebola inte att få spridas mycket mer på den tiden, vad som kommer att hända senare har vi tyvärr ingen aning om. Jag önskar av givetvis av hela mitt hjärta att det inte kommer att bli värre, för hela världens skull.

Vi säger inte att Zimbabwe kommer att vara 100% säkert, för det är det inte, det är ett U-land med dålig sjukvård och många farliga djur. Däremot så får våra gäster chansen att uppleva ett fantastiskt vackert land med ett enormt rikt djurliv under vingen av de som faktiskt är födda, uppvuxna och bor där. Garths familj och vänner. Våra gäster är väl medvetna om att det finns risker och på vår inbjudan står det "followed by - dinner, dancing and an adventure". För det är ett äventyr vi bjuder in till, en chans att se ett land som inte många reser till.

Sen är det upp till var och en om de vill ta risken med flodhästar, myggor, elefanter, bufflar, hyenor, leoparder, ormar, spindlar och lejon, men ebola är som tur var ingenting som vi behöver vara oroliga över.