Det här är Annie, hon är en 6 veckor gammal Jack Russel valp som precis har flyttat in här hos Garths moster och morbror.

Tyvärr förlorade de båda sina hundar nyligen och när de såg den här lilla tjejen kunde de inte låta bli att ta med henne hem.

Gissa om jag passar på att sniffa valplukt, mata, gosa och leka. Hon är världens underbaraste lilla valp och har så mycket energi är jätte kavat och supergosig. Hennes favoritställe att sova på är i knät på en jättestor tygtomte som sitter i vardagsrummet, så himla sött!

Hon heter Annie eftersom de fick hem henne på deras wedding anniversary.

En av de absolut coolaste sakerna jag någonsin har sett är när de matar lejonen i Antelope park.

De har massor med lejon som är uppdelade i olika grupper beroende på vilka personligheter de har. De tar en bra jägare, ett par som följer, en stark hona osv så att gruppen ska bli så dynamisk som möjligt. Målet är att dessa lejon som är födda i parken till slut ska bli redo att släppas ut i det vilda som en välfungerande grupp.

Varje grupp blir matade var 5e dag och man kan komma och stå på andra sidan stängslet när lejonen får mat. Saken är den att lejon inte bara går fram och tar en liten munsbit och går iväg, nej de jagar fram till köttet och slåss om det som galningar. Så där står man på andra sidan fängslet bara några centimeter från allting och få se hel kalaset.

Vi fick se två olika flockar få mat och det är över på bara några sekunder. De kör in köttet, lägger det vid stängslet, öppnar dörren till en närliggande inhägnad och där kommer lejonen i full fart. De har sina olika rangordningar och de som är lägst i rang får komma och äta sist, men de första 4-5 stycken sliter och slåss om de största bitarna. Det luktar riktigt illa om köttet och jag hade en bloddroppe i pannan från när de slet sönder de döda kossorna, man står verkligen så nära. Väldigt maffigt!

Visste ni att ett lejon bara behöver slicka på en människohud 3 gånger för att huden ska gå sönder? Så vassa är deras tungor. Jag har väldigt mycket mer respekt för lejon nu efter att ha sett det här vill jag lova.

Jepp, vi red elefant den fösta dagen i Antelope park!

Jag har bara ridit Indiska elefanter tidigare och de är mycket mindre än de Afrikanska. Jag har även hört att det är extremt svårt att tämja Afrikanska elefanter, så jag förväntade mig inte alls att det skulle gå att rida elefant här nere. Men där hade jag fel!

Det var mycket läskigare att rida Afrikanska elefanter än Indiska, man sitter så mycket högre upp och det går mycket fortare. I Thailand fick vi sitta i en korg på ryggen, men här satt vi rakt på ryggen med bara två små handtag att hålla i oss med. Elefanterna var väldigt duktiga och väldresserade, så jag blev aldrig rädd, så det var väldigt kul. De fick stanna och mumsa lite på blad och gräs lite då och då och bor vanligtvis inne i naturreservatet när de inte blir ridna eller tränade.

Vi hade en hel timma på de här jättarnas ryggar och vi gick runt inne i parken och tittade på djur och matade elefanterna små pellets genom snablarna. Det var 4 elefanter i den här flocken, 3 tjejer och en kille och de är alla 22-23 år gamla. I elefantålder betyder det att de inte ens är könsmogna ännu utan fortfarande för unga för att ha bebisar. När de blir 25 år så kommer killen att bli parad med alla honorna och förhoppningsvis blir det elefantbebisar till parken.

En av de bästa grejerna med Antelope park är att det handlar lika mycket om att föda upp och ta hand om djuren än att visa upp dem för turister, de har olika program för alla de olika djuren och låter dem vara så naturliga som möjligt. Elefanterna går till exempel aldrig på turer utan att hela flocken följer med, så vi hade två extraelefanter med skötare på vår tur.

När de är lediga så går de runt i lägret och äter upp allt ogräs, badar i sjön och leker. Jag har massor med fina bilder från när de är lösa som jag ska visa er lite senare.

Gissa vad vi gjorde första dagen i Antelope park?

Jag ligger lite efter med vad jag visar er här på bloggen just nu eftersom jag inte har haft något internet, men jag jobbar ikapp sakta men säkert. Vi var i Antelope park den 22a och 23e december och det var en av de bästa upplevelserna i mitt liv.

Om det är något jag vill rekommendera så är det att besöka Antelope park, ni får se varför de närmaste dagarna. Helt sjukt coolt ställe!

Egentligen skulle vi bara ha ett vanligt rum i Antelope Park, men när vi kom dit undrade de om vi ville ha ett tält vid vattnet istället.

jag som inte riktigt är ett fan av att tälta var lite skeptisk i början, men när det visade sig att tältet var ett lyxtält i arméstil med en riktig säng, kaklat golv och både toa och dusch så tog vi det direkt. Det enda som egentligen skiljer tälten från rummen är att väggarna är av tälttyg så man kan höra allting. Det som gjorde det extra häftigt var att det finns väldigt många lejon i paken och klockan 6 på morgonen vaknade vi av att de röt på avstånd. De är alla i inhägnader, så de är ingen risk att de ska komma in i lägret, men det var väldigt coolt att ligga i sängen och höra dem ryta. Sen är grodorna här i Zim extremt högljudda och alla låter olika så det är som en hel liten symfoni att somna till.

Det här är verkligen min typ av camping, det var både mysigt, romantiskt och lite spännande med. Rekommenderas!

Jag har förresten gjort små videoklipp hela resan som jag kommer att lägga upp på bloggen när jag kommer hem och i ett av dem får ni se tältet och förhoppningsvis så kan ni även höra lejonen ryta i bakgrunden.

Sista dagen i Matopas tog Garth med mig till en plats som kallas Worlds view.

En man vid namn Cecil John Rhodes är begravd längst uppe på ett berg. För att vara helt ärlig så vet jag bara att han var en vit handelsman som var involverad i att ge de svarta bättre villkor, jag ska googla lite mer om honom när jag har ett bättre internet. Men Garth tog inte med mig till det här stället för graven, utan för utsikten, som är helt fantastisk.

Jag har aldrig sett något som liknar den här typen av natur förut. Det var en liten bit att klättra och solen gassade på rejält, men det var verkligen värt det. Tur att jag packade ner ett par korta träningstoppar att ha här i Afrika, det är för varmt för att ha kläder på sig. Jag skulle helst vilja springa omkring i bikini, men det passar sig kanske inte riktigt överallt. Men på berget var det tusan nära att jag slängde av mig alla kläderna, det var riktigt hett.

Snacka om bästa stället att ha sin grav, jag vill också spendera evigheten på ett så magnifikt ställe!

Nathalie

Hej! Hur kom det sig att du blev modell? Vilken modellagentur modeller du för?

Fredrika

Hej:) Jag tänkte fråga hur du blev modell? Vilken modellagentur modellar du för? Jätte fina bilder har du!!

Hej Nathalie och Fredrika!

Jag började som modell när jag var liten, då var det mamma som tog med mig och mina systrar till agenturen.

De senaste 7 åren är det MOT Models i London som är min moderagentur och tar hand om min kalender åt mig, men jag ligger även på Stockholmsgruppen i Sverige, Y-Models i Kapstaden, Clear i Munchen, Body and Soul i Hamburg, XS Models i New York, Ford i L.A och så har jag precis fått en agentur i Singapore (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på just nu).

När jag skulle till London skickade jag in mina bilder till 5-6 olika agenturer och fick möten med 4 stycken. Jag mötte dem alla i London och 3 av agenturerna ville att jag skulle gå med hos dem. At jag valde MOT var för att de hade en casting i rummet bredvid, skickade in mig direkt och jag bokade jobbet samma dag.

Kram

Tess

Bella

Hej!

Jag undrar om man är för gammal att bli modell när man är 28-29 år… jag har alltid fått höra att jag borde bli modell, osv… men det blev aldrig av att jag testade… tror jag testade någon enstaka gång och kan ångra mig lite ibland. Många tror fortfarande att jag är 22 år gammal…

Eller är det helt enkelt så att man måste ha börjat när man är ca 15-20 år gammal? Har du tips på vart man kan testa att höra av sig?

Kan man få skicka nån bild till dig och du säger vad du tycker? Om man hade passat.. kanske som reklam modell… eller kanske inte alls… hade vart kul bara =) Hade varit spännande med lite feedback.

Hej Bella!

28 – 29 är ganska gammalt för att bli modell, speciellt om du inte har en portfolio innan. Men ingenting är omöjligt och modellerna över 30 tjänar väldigt mycket pengar på kataloger och reklamfilmer, så reklammodell går det att bli i nästan vilken ålder som helst. Jag skulle föreslå att du började jobba på en portfolio och börjar testa med fotografer och skicka in bilder till agenturer med commercial avdelningar. Om du vill bli fashionmodell så är det tyvärr ganska så kört i den åldern.

Jag har ingeting med scoutade för agenturer att göra, så det är svårt för mig att säga vilka utseenden agenturerna skulle gilla. Jag tycker att du ska skicka bilder direkt till dem i stället. Det värsta du kan få är ett nej.

Lycka till!

Kram

Tess

Karoline

Hvordan ble du modell? Hvilke byråer er du i? Hvilke land har du jobbet i? Hva er de sørste jobbene du har gjort? Får du bestemme hvor du vil bo? Hva en "inn" som modell nå? (f.eks blondt hår/store øyne..) Har du gått på vidregående, hvis ikke: skal du? og hvor gammel var du når du begynte du å reise? Hvordan fikk du byrå i utlandet? Hva er målene (hofte, midje..) dine?

Hej Karoline!

Jag började jobba som modell redan när jag var 5-6 år gammal, då var det min mamma som knöt mig och mina systrar till Mikas i Stockholm. När jag var 16 år gammal gick jag in hos dåvarande Atom (som nu är en del av Stockholmsgruppen) och bytte till dem istället. Min agentur i London fick jag genom att skicka över mina bilder till lite olika agenturer innan jag flyttade och fick möten med dem. Mina största jobb jag har gjort är en kampanj för Nokia, en för Nivea, Lóreal, Avon, Sony, Head and Shoulders Alternative, lite olika reklamfilmer för allt från tvättmedel till klockor. Sen är jag ansiktet utåt för både Sekonda som gör klockor och Make Believe som gör brun utan sol. Men det är svårt att säga vad man räknar till ett stort jobb, om det är pengar eller ära. Men Nokia är det som utan tvekan har varit mitt största och mest välbetalda jobb.

Det är svårt att säga var som är "inne" då det ofta handlar om att ha ett unikt utseende. Men jag skulle nog säga att buskiga ögonbryn är ganska så vanligt just nu. Det bästa är att titta på vilka modeller som gör bra ifrån sig för tillfället och just nu så är alla väldigt unika.

Jag reste en del med H&M och Ellos när jag var liten, men då kom mamma med på alla resorna. Jag reste inte själv innan jag var 18 år gammal och det är jag väldigt glad för nu.

Mina engelska/svenska/New york/L.A agentuer fick jag genom att ansöka och skicka in bilder, mina tyska agenturer/ den i Singapore och min agentur i Kapstaden fick jag genom att bi scoutad genom min engelska agentur. Ofta kan ens agentur koppla en samman med andra passande agenturer i andra länder.

Du hittar mina mått här

kram

Tess

Johanna

Jag tror att jag läste någonstans att du är 28 år. Hur länge till tror/hoppas du att du kan fortsätta med modellandet?

Hej Johanna!

Det är en ganska klurig fråga eftersom man i princip kan jobba som reklammodell hela livet. Många av de som tjänar i toppskiktet på agenturen är mellan 30 och 50. Det är helt enkelt olika marknader och ju äldre man blir desto färre modeller finns det i ens ålder, så det blir mindre konkurrens och på så sätt mer jobb. Men frågan är mer hur länge man vill modella. Många av mina vänner har satt 30 eller 35 som gräns och vill göra någonting annat efter. Jag tror att jag slutar den dagen jag känner att jag inte jobbar lika bra som jag gör nu. Vi får se helt enkelt, jag kör på så länge jag tycker att det är kul.

kram

Tess

God Jul igen!

Det var väldigt konstigt att fira jul den 25e, men det var ännu konstigare att det var 30°C, soligt och jag hade på mig en sommarklänning. Vi firade genom att 7 familjer möttes på deras country club här för lunch. Alla tog med en huvudrätt och en dessert och så delade alla. Knytkalas helt enkelt! Det var väldigt mycket mat, mest rostbiff och skinka och så spelade vi en massa spel och lekte i solen på eftermiddagen. En väldigt alternativ jul, men himla trevligt faktiskt.

Som tur var bestämde sig min mage för att bli glad igen, efter 4 dagar med enbart yogurt. Jag trodde helt seriöst att jag skulle komma hem som ett litet skelett. Men nu äntligen kan jag äta som vanligt igen och det gjorde julmaten extra god.

Jag ringde hem till familjen på julafton och det gjorde lite ont i hjärtat att för första gången i mitt liv inte spendera julen med familjen. Men nästa år, då kommer jag tusan att fira som tusan. Jag är ju trots allt på världens äventyr, så jag kan offra julen den här gången. Jag hade lämnat ett gäng julklappar hemma, så de hade något att öppna från mig även om jag inte var där.

Jag hoppas att ni äter julmat och kollar på Kalle Anka för fullt i dag!

Själv blir det inget firande för mig eftersom alla firar här i morgon, men det är smällar man får ta! Lova att äta en pepparkaka för mig med! Plocka upp den, ta en tugga och tänk "den här är för Tess nere i Zimbabwe", då skulle jag bli väldigt glad!

God jul på er alla mina kompisar! Hoppas ni får precis vad ni har önskat er av tomten och att julskinkan smakar bättre än någonsin!

xxxxx

Tess