Jag har fått en del kommentarer om program som "Modellagenturen" och "Top Model".

Det som stör mig lite med de här programmen är att allting är så vinklat och extremt. De ger inte en särskilt bra bild av branchen utan spelar mycket på gamla klichéer och vad som blir coolt på tv. Det är klart att de vill göra ett bra program för att det ska bli spännande att titta på. Men tro inte att alla ägare/bokare/modeller etc är lika knasiga som de på Premier, det är de inte! Jag tror inte ens att Premier själva är på det där sättet utan det är mest för att få bra tittarsiffror.

Ett program som jag tycker är mer vettigt är "Scouted", de visar just hur scountningsprocessen i USA går till och det är inga tävlingar eller särskilt mycket drama. Det kanske inte speglar allt till fullo heller, men det är i alla fall bättre.

Ibland önskar jag att jag kunde göra en liten dokumentär eller tv-serie för att visa hur det går till för oss som är reklam, beauty, katalog- modeller. Jag försöker visa så mycket jag kan i bloggen i alla fall. Det viktigaste man måste förstå är att det inte är någon dans på rosor. Du måste ha väldigt mycket skinn på näsan och vara duktig på att veta vilken kritik du bör ta åt dig och vad som bara är dumheter. Många nya modeller seglar in och tror att det ska bli enkelt, de brukar oftast lägga ner efter ett par månader.

Jag tycker inte heller att man ska titta på bloggtjejer som Kenza, Paow, Dessie etc. De är kändisar, inte modeller. De blir bokade för vilka de är och inte hur de ser ut på samma sätt. Gör man plåtningar med sitt namn på, så är man en känd person. Har ni någonsin sett mitt namn på någon av alla tidnings eller reklamjobben som jag gör?

Nu säger jag absolut inte att det är något fel på det, all power till dem och Kenza är ju söt nog för de jobben hon gör. MEN titta inte på dem om det är modeller ni vill bli, för i så fall så måste du bli både modell och kändis. De har oftast inte gått de vanliga vägarna i sitt "modellande"och de flesta försörjer sig heller inte som modeller.

Jag är nog den enda bloggande svenska reklammodellen vad jag vet, men det finns en del svenska fashion tjejer som bloggar som tex Therese och Emma. Vet ni några fler? (fulltidsmodeller, inte tjejer som gillar att vara med på bild...). Ni kan få en mycket bättre bild av modellbranschen från våra bloggar.

Sen får man inte glömma att det alltid är olika i olika länder, eftersom marknaderna skiljer sig så mycket. London, LA och Sydafrika är bäst för reklam medan New York, Paris och Milano är mer modeinriktade till exempel. I Sverige går det nog inte att leva på modellande enbart, det är därför alla svenska modeller åker utomlands.

Så nu tjejer får ni lova att ta alla de här programmen och bloggtjejerna med en nypa salt, ok?

Jag får massor med fina email från er om modellande och hur man blir modell.

Ni frågar om ni är för gamla, för korta, för oerfarna, för tjocka etc så därför tänkte jag att jag skulle svara på de mest vanliga frågorna i ett inlägg.

- Nej, det finns ingen övre åldersgräns för modellande, en mormor behövs lika mycket som det lilla barnet i en reklamfilm. Det enda undantaget är editorial (fashion) då de helst vill att du ska vara mellan 15 - 25 år gammal när du börjar.

- Jag är kort, 165 cm och jag jobbar jättebra. Så nej, risken att du är för kort är liten och om du är som jag eller mindre så kan du jobba som "petite" och har på så sätt väldigt lite konkurrens. Jag känner tjejer som är kortare än mig som har gjort riktigt stora skönhetskampanjer för att de har vackra ansikten och är proportionerliga. Tyvärr är just de Svenska agenturerna lite lustiga med längd (lite fast på 80 talet tror jag allt...) men många av dem har en commercial avdelning, Stockholmsgruppen till exempel.

- Erfarenhet kommer, se bara till att ha en bild eller två att sätta i din bok. Fråga en kompis som är bra med kameran om ni kan köra ett photoshoot. Hoppa över för mycket smink och gå ut i solen på eftermiddagen och ta lite bilder. I början räcker det mer än nog för att söka till en agentur. Sen är hela grejen att träna framför spegeln inte så illa det heller, eller varför inte photobooth på datorn? Det gjorde jag!

Senare kommer agenturen att hjälpa dig med "tester", dvs att du plåtar med en fotograf för att få bilder till din bok. Du slutar faktiskt aldrig att testa genom din karriär då det är väldigt svårt att få ut de exakta bilderna vi vill ha enbart ur jobbilder.

- Man behöver inte se anorektisk ut för att vara modell, tvärtom så vill klienterna ha hälsosamma och även atletiska tjejer numera. Om du är över en strl 12 så har du turen att kunna jobba som plussize och de tjejerna tjänar så galet mycket pengar. Så det finns ingen mening att banta för att bli modell, hitta din genre istället. Jag själv är hälsosam/atletisk.

- De bästa agenturerna att söka till i Sverige är enligt mig Stockholmsgruppen, MIKAs och Elite models.

I London skulle jag rekommendera; Nevs, M&P, Union, MOT, Profile, Storm, Models1, Premier, Next, Bookings, Leni's, Tess etc.

Jag hoppas verkligen att ni som sitter och velar vågar att ta klivet att ansöka till en agentur. I slutändan ångrar vi väldigt sällan vad vi gjorde i livet utan mer vad vi inte gjorde. Det värsta du kan få är ett nej och då är det bara att gå till en annan agentur. Så skicka in bilder nu!!

Ni hittar massor med mer modelltips här!

Jag grävde upp den här gamla toppen som jag fick av en kompis massor med år sedan, lite kul är den allt.

Jag får alltid massor med kommentarer på det här linnet, antingen att folk tycker att det är roligt eller så frågar de om det verkligen är så det är, att vi inte får äta.

Det är faktiskt väldigt sällan vi blir ombedda att vara försiktiga med mat på plåtningar, egentligen händer det bara om du ska plåta sportkläder eller underkläder. Då ber ofta klienten att du inte äter tex bröd eller dricker mjölk till lunch så att magen inte sväller upp. Men det är det enda jag någonsin har fått höra av klienter.

Däremot hade jag en gång en agentur som bad mig att gå ner ganska mycket i vikt och när jag såg mig själv som smalast så kändes det inte värt det alls, så jag lämnade den agenturen och det är jag extremt glad över i dag.

Jag tror på att vara hälsosamt vältränad, inte smal och slapp av att inte äta.

Vad kul det är att höra om alla era drömjobb förresten, de är alla så olika och så inspirerande och kom ihåg - Drömmar kan bli mål, som kan bli verklighet om man jobbar hårt.

Jag var i princip bokad för ett stort jobb i morgon, jag väntade bara på min bookingconfirmation och så får jag veta att klienten har ändrat sig och bokade en brunett istället.

Det här är ett typiskt exempel på att vad som helst kan hända när man jobbar som modell. Tyvärr blev det negativt för mig den här gången, men förhoppningsvis svänger det till positivt nästa gång. Jag tror på jobb karma!

Det är så viktigt att aldrig ta någonting personligt som modell och att aldrig ta någonting för givet innan pengarna sitter där på bankkontot. Det är så mycket som kan hända - du blir avbokad i sista sekunden, du får en mindre roll än planerat, bilden/reklamfilmen blir inte publicerad så du förlorar din buyout, företaget betalar inte, företaget går i konkurs.. ja allt du kan tänka dig kan faktiskt hända. Nu har vi tur att oftast så blir det som planerat, men jag kommer fortfarande ihåg när jag förlorade en £30 000 buyout för en reklamfilm under första året jag bodde här. Det svider lite ännu måste jag erkänna...

Jag går inte helt tomhänt i morgon, eftersom jag inte gör det stora jobbet så kan jag klämma in ett litet jobb istället. Så alltid någonting.

Foto - Zoe Barling

I går kväll gick jag på en väldigt intressant grej, en commercial audition workshop.

Det är när en castingdirector drar ihop ett gäng modeller och vi filmar en fejk casting, spelar upp filmen inför alla och vi får kritik och feedback. Det är galet jobbigt att se sig själv på filmen, det blir hela grejen av "låter jag verkligen såhär?" "Ser jag verkligen ut sådär?" Man är bara sig själv när man gör sin ident och sen handlar det bara om skådespeleri. Identen är den lilla snutten i början när man säger sitt namn och viken agentur man har och svarar pål lite olika frågor om sig själv. Efter det har man oftast ett manus att spela ut, antingen själv eller med en annan modell/skådespelerska.

Jag fick bra betyg på själva skådespeleriet, men jag är lite för reserverad på min ident. Sen insåg jag även att jag behöver en bättre concealer, för det såg ut som om jag inte hade sovit på en vecka.

Mina 9 bästa tips för en reklamfilmscastingar är

1. Var dig själv, du är inkallad för att du har rätt look, så du har redan halva inne.

2. Var där i god tid, så att du hinner lära dig ditt manus och gå igenom det ett par gånger.

3. Se till att inte vara glansig i ansiktet, det gör att du ser ut som en helt annan person.

4. Slappna av, du är inte där för att göra allting perfekt. Castingdirectorn vill bara vet att du kan när det väl gäller.

5. Le

6. Använd en bra concealer och foundation, borsta håret, ha lite smink på dig, men inte för mycket.

7. Om du har längre hår, ta med ett hårband så att du kan sätta upp håret till själva manusbiten så att de kan se ditt ansikte ordentligt.

8. Glöm inte bort var kameran är, vänd ansiktet mot kameran, även om du pratar med någon som sitter bredvid. Du kan inte se mycket av ett ansikte i profil. Så fuska vinklarna.

9. Tänk på kläder som ser bra ut på en tv skärm, proportionerna kan lätt bli lite konstiga med vissa klädesplagg.

Nu har jag varit uppe på agenturen och fixat de nya bilderna till min bok. Vi passade även på att byta ut mitt headshot till detta som är lite ljusare till våren.

Det var så himla mysigt att träffa alla bokarna, jag skulle kunna sitta och tjattra med dem i timmar. Min bokare Alison är tillbaka efter att ha fått en liten bebis, så det var väldigt kul att se henne. Ägaren Mike är alltid supergullig och idag gav han mig en lift ner till stationen så att jag slapp ta taxi. Gulle honom! Vet ni om att MOT är kända för att ha väldigt gulliga och trevliga bokare? De är även helt anti att säga till tjejer att banta eller liknande, de har aldrig sagt till mig att ändra på någonting under alla de 7 åren jag har varit med dem!

Det känns bra att vara en del av en agentur som har ett så bra rykte och jag trivs väldigt bra hos MOT. De var de som trodde på mig mest när jag kom till London och sedan dess har jag varit en av deras bästa tjejer. Ofta tror jag att det beror på att de gav mig så mycket stöd och på så sätt så trodde jag väldigt mycket på mig själv, trots att jag är den kortaste tjejen på hela agenturen. Numera så har jag väldig tur som faktiskt är ganska liten då jag i princip är den enda blonda petite modellen i hela London. Sen att jag kan göra reklam, skönhet, vanliga kataloger, hår och reklamfilmer med gör att jag alltid har mycket att göra.

Så om någon någonsin säger att ni är för små för att ha en lyckad modellkarriär, hänvisa till mig.

Z

Hej! Kan du inte göra ett kollage med omslag du varit med på? Tycker också det vore kul med en ny kategori där du visar upp bilder från gamla modelljobb du gjort. Tack för en superbra blogg!

Hej Z!

Oj, ja då skulle jag nog behöva rota en del, jag har gjort över 50 omslag, men jag ska försöka gräva fram ett gäng och fota dem. Jag försöker att visa upp gamla jobb lite då och då, men jag ska absolut bli bättre på det. Jag kanske kan få Stureplan.se att ge mig en flik där jag kan lägga upp alla mina modellbilder.. hm. Ska fråga!

Ulrika

Hej! Vilka agenturer är du med i?

Ha de bra kram

Hej Ulrika!

Mina agenturer är -

Stockholmsgruppen i Stockholm, MOT i London, Y-Models i Kapstaden, XS Models i New York, Ford i L.A, Body and Soul i Hamburg och Clear i Munich.

Maria

Hej!

Jag har tva fragor! 1) Hur kanns det att se sig sjalv pa TV och olika billboards/pa planscher i affarer?

2) Skulle det vara mojligt att ha en bloggtraff for manniskor som aser din blogg och ocksa bor i London? Skulle vara sa skoj att fa se dig i verkligheten och bli lite inspirerad och motiverad av dig!

Kram!

Hej Maria!

1. Numera är jag ganska så van, men det är klart att det är kul att se sina jobb. Om jag tycker om bilden så känner jag mig stolt, om jag inte tycker om den så är jag nog lite stolt ändå. Tv-reklamer kräver mycket hårt jobb, så det är extra kul om de blir bra.

2. Jag och Josefina har pratat om att ha en bloggträff här i London i evigheter, så nu måste vi faktiskt ta tag i det. Det vore så hila kul att få träffa alla er som faktiskt bor här!

Hej

Hej!

Skrev inte min blogg eftersom denna fragan ar lite personlig pa ett satt for mig.

Nar jag last din blogg har jag blivit lite intresserad av modellandet, det har alltid intresserat mig men jag har inte varit sakert da catwalk, anorexia stil modell (no offence till nagon som ar sadan modell) inte intresserar mig. Men laste att du ar reklam modell, det ar jag valdigt intresserad av. Men jag forstar inte riktigt hur det funkar, pa din agency (heter den MOT? ) ar man bara reklam modell dar, eller valjer man, eller forstar du vad jag menar? Har du lust att forklara lite  Ar fran London btw.

Tack!

x

Hej!

Min agentur, MOT, är mer inriktad på reklam och kataloger, men vi får fortfarande en hel del fashion castingar. MOT har även en systeragentur som heter Zone models som är mer fashioninriktad och gör mycket mer tidningar och fashionweek. Det finns inte så många agenturer som bara fokuserar på den ena eller andra, oftast finns det en commercial avdelning på de flesta agenturer (Detta är INTE samma sak som people, som bara är deltidsjobb). Vi som jobbar inom commercial gör mycket mer reklamfilmer, reklam, kataloger, onlinekataloger och skönhet. Om du är intresserad av att bli reklammodell (vilket är vad även Kenza och Tyra jobbar som när de gör sina modelljobb) så tycker jag att du ska skicka in bilder till lite olika agenturer. De bästa commercial agenturerna i London är MOT, Nevs, M&P, Union, Leni's..men även agenturer som Storm har många reklamtjejer.

Lycka till!

Malin

Hej Tess!

Jag läser just nu en kurs i fashion photography på London college of fashion. Vi jobbar med modeller och jag har aldrig gjort det förut (vänner och familj är ju lixom inte samma sak:p) så jag skulle uppskatta lite tips från modellens point of view. Hur ska en fotograf vara tycker du? Ska vi ge dig fria händer eller ska vi säga åt dig exakt vad du ska göra? Allmänna tips till oss bakom kameran hur du tycker vi ska vara helt enkelt!

Tack för en bra blogg!

Hej Malin!

De bästa fotograferna är enligt mig positiva, guidar, men inte domderar och vågar be modellen att testa olika saker. Nu är jag väldigt självgående framför kameran, så jag behöver bara veta att jag är inne på rätt spår. Men många nya tjejer vet inte riktigt hur de ska göra för att röra sig framför kameran och kommer att behöva mycket guidning. Det viktigaste är att du har mycket tålamod och själv avskyr jag när fotografer rör mig, vissa fotografer vill flytta modellens kroppsdelar in i rätt position. Vi föredrar att fotografen förklarar för oss istället, vi är inte kläddockor i ett skyltfönster.

Det är även väldigt viktigt att du vet när du har fått bilden. Många osäkra fotografer plåtar i timmar, tar upp all klientens tid och i slutändan var de bästa bilderna de som togs första timman. Har du bilden, byt outfit, gör något nytt, gå vidare.

Det viktigaste är att du skaffar en relation med modellen genom linsen, för det är då du får liv i modellens ögon. Var öppen, glad och positiv så kommer alla modeller att tycka jättemycket om dig och ge dig bra bilder!

kram

Tess

Jag kikade på det nya programmet "Mammor och minimodeller" på tv3 play. Det är extra kul för mig som började min karriär som barnmodell att se hur andra mammor än min egen hanterade hela modellandet.

Nu känner jag inte igen mig alls i tv programmet, då min mamma aldrig var så väldigt involverad på det sättet som mammorna där är. Jag fick helt enkelt ett val av mamma om jag ville testa att modella eller inte och jag valde att köra på och vi gick in till Mikas.

Mamma var alltid med på plåtningarna och på våra resor för kataloger, men hon var inte mer involverad än vad hon var med baletten eller körsången. Det var inte alls så att vi stod hemma och tränade poser eller liknande, vi pratade faktiskt ganska sällan om själva modellandet. Jag gick på castingar då och då, bokade lite olika jobb och mamma satt mest och fikade utanför så att jag fick köra min grej med fotografen. Det funkade finfint för mig och fick mig att känna mig självständig och utan press från henne.

Jag kommer inte ihåg att jag hade problem med någon plåtning eller inte ville stå framför kameran vid något tillfälle. Jag såg det som en rolig grej och eftersom jag var ganska tyst och blyg under den tiden i mitt liv, så gav det mig ett jättebra utlopp att få vara teaterapa när jag stod framför kameran. Det kändes bra att få göra någonting som bröt av mot den vanliga vardagen och oftast fick fotograferna oss barn att kikna av skratt och vi hade jättekul. Jag tror inte att jag hade fortsatt med modellandet upp i vuxen ålder om jag hade haft en dålig erfarenhet.

Pappa var den som ibland kunde sätta käppar i hjulet då jag inte tror att han insåg hur kul jag tyckte att modellandet var. Han ville inte att jag skulle gå på castingar eller ha jobb när det var hans "dagar" och jag kommer ihåg hur ledsen jag blev när jag var tvungen att tacka nej till modelljobb. Visserligen tror jag att han ville väl och kanske trodde att modellandet var en grej jag gjorde för att göra mamma glad, men så var det faktiskt inte. Modellandet gav mig självförtroende och fick mig att känna mig duktig på någonting som jag tyckte var väldigt roligt. Jag fick göra knasiga saker som att hoppa studsmatta, åka inlines och sitta uppe i världens högsta träd  i en studio och äta hallonbåtar för en Arlareklam. Det var jättekul!

När jag blev lite äldre så började jag på Marikas dans och modeskola som hade klasser både för modellande och dans. Vi började oftast med en dansklass och så avslutade vi med att träna lite catwalk. Men även där var det inget posande framför kameran eller likande. Vi fick bara lära oss att vända på olika sätt och koreografi på catwalken, det var ingen direkt posingskola. I slutändan vill ju klienten ha ett barn som beter sig som ett barn och inte som en vuxen, så därför känns det inte nödvändigt att ett barn ska behöva träna poser innan. Så länge barnet har kul så kommer bilderna att bli bra ändå.

Det viktigaste när det kommer till alla intressen är att barnet måste tycka att det är kul. Om det inte tycker att det är jätterolig så är just modellandet kanske inte någonting för dem. Samma sak med balett, fotboll, hockey och andra intressen. Det är när man börjar pusha eller tvinga som det blir en negativ erfarenhet istället för en positiv.

Jag hade väldig tur att jag både hade en förälder som ledde mig på rätt väg utan att pusha och att jag hade ett stort intresse och tyckte om att stå framför kameran. Det har givit mig en underbar karriär som vuxen och  jag vaknar upp varje morgon och tänker hur lyckligt lottad jag är som får jobba med någonting som jag verkligen tycker om att göra. Om mamma hade varit pushig så hade jag kanske inte suttit här i London och varit så lycklig med mitt liv som jag är nu.

Ge barnet en chans att välja och att sluta när de vill. Det ska bara vara kul och barn ska vara barn, även i modellbranchen!

Nathalie

Hej! Hur kom det sig att du blev modell? Vilken modellagentur modeller du för?

Fredrika

Hej:) Jag tänkte fråga hur du blev modell? Vilken modellagentur modellar du för? Jätte fina bilder har du!!

Hej Nathalie och Fredrika!

Jag började som modell när jag var liten, då var det mamma som tog med mig och mina systrar till agenturen.

De senaste 7 åren är det MOT Models i London som är min moderagentur och tar hand om min kalender åt mig, men jag ligger även på Stockholmsgruppen i Sverige, Y-Models i Kapstaden, Clear i Munchen, Body and Soul i Hamburg, XS Models i New York, Ford i L.A och så har jag precis fått en agentur i Singapore (som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på just nu).

När jag skulle till London skickade jag in mina bilder till 5-6 olika agenturer och fick möten med 4 stycken. Jag mötte dem alla i London och 3 av agenturerna ville att jag skulle gå med hos dem. At jag valde MOT var för att de hade en casting i rummet bredvid, skickade in mig direkt och jag bokade jobbet samma dag.

Kram

Tess

Bella

Hej!

Jag undrar om man är för gammal att bli modell när man är 28-29 år… jag har alltid fått höra att jag borde bli modell, osv… men det blev aldrig av att jag testade… tror jag testade någon enstaka gång och kan ångra mig lite ibland. Många tror fortfarande att jag är 22 år gammal…

Eller är det helt enkelt så att man måste ha börjat när man är ca 15-20 år gammal? Har du tips på vart man kan testa att höra av sig?

Kan man få skicka nån bild till dig och du säger vad du tycker? Om man hade passat.. kanske som reklam modell… eller kanske inte alls… hade vart kul bara =) Hade varit spännande med lite feedback.

Hej Bella!

28 – 29 är ganska gammalt för att bli modell, speciellt om du inte har en portfolio innan. Men ingenting är omöjligt och modellerna över 30 tjänar väldigt mycket pengar på kataloger och reklamfilmer, så reklammodell går det att bli i nästan vilken ålder som helst. Jag skulle föreslå att du började jobba på en portfolio och börjar testa med fotografer och skicka in bilder till agenturer med commercial avdelningar. Om du vill bli fashionmodell så är det tyvärr ganska så kört i den åldern.

Jag har ingeting med scoutade för agenturer att göra, så det är svårt för mig att säga vilka utseenden agenturerna skulle gilla. Jag tycker att du ska skicka bilder direkt till dem i stället. Det värsta du kan få är ett nej.

Lycka till!

Kram

Tess

Karoline

Hvordan ble du modell? Hvilke byråer er du i? Hvilke land har du jobbet i? Hva er de sørste jobbene du har gjort? Får du bestemme hvor du vil bo? Hva en "inn" som modell nå? (f.eks blondt hår/store øyne..) Har du gått på vidregående, hvis ikke: skal du? og hvor gammel var du når du begynte du å reise? Hvordan fikk du byrå i utlandet? Hva er målene (hofte, midje..) dine?

Hej Karoline!

Jag började jobba som modell redan när jag var 5-6 år gammal, då var det min mamma som knöt mig och mina systrar till Mikas i Stockholm. När jag var 16 år gammal gick jag in hos dåvarande Atom (som nu är en del av Stockholmsgruppen) och bytte till dem istället. Min agentur i London fick jag genom att skicka över mina bilder till lite olika agenturer innan jag flyttade och fick möten med dem. Mina största jobb jag har gjort är en kampanj för Nokia, en för Nivea, Lóreal, Avon, Sony, Head and Shoulders Alternative, lite olika reklamfilmer för allt från tvättmedel till klockor. Sen är jag ansiktet utåt för både Sekonda som gör klockor och Make Believe som gör brun utan sol. Men det är svårt att säga vad man räknar till ett stort jobb, om det är pengar eller ära. Men Nokia är det som utan tvekan har varit mitt största och mest välbetalda jobb.

Det är svårt att säga var som är "inne" då det ofta handlar om att ha ett unikt utseende. Men jag skulle nog säga att buskiga ögonbryn är ganska så vanligt just nu. Det bästa är att titta på vilka modeller som gör bra ifrån sig för tillfället och just nu så är alla väldigt unika.

Jag reste en del med H&M och Ellos när jag var liten, men då kom mamma med på alla resorna. Jag reste inte själv innan jag var 18 år gammal och det är jag väldigt glad för nu.

Mina engelska/svenska/New york/L.A agentuer fick jag genom att ansöka och skicka in bilder, mina tyska agenturer/ den i Singapore och min agentur i Kapstaden fick jag genom att bi scoutad genom min engelska agentur. Ofta kan ens agentur koppla en samman med andra passande agenturer i andra länder.

Du hittar mina mått här

kram

Tess

Johanna

Jag tror att jag läste någonstans att du är 28 år. Hur länge till tror/hoppas du att du kan fortsätta med modellandet?

Hej Johanna!

Det är en ganska klurig fråga eftersom man i princip kan jobba som reklammodell hela livet. Många av de som tjänar i toppskiktet på agenturen är mellan 30 och 50. Det är helt enkelt olika marknader och ju äldre man blir desto färre modeller finns det i ens ålder, så det blir mindre konkurrens och på så sätt mer jobb. Men frågan är mer hur länge man vill modella. Många av mina vänner har satt 30 eller 35 som gräns och vill göra någonting annat efter. Jag tror att jag slutar den dagen jag känner att jag inte jobbar lika bra som jag gör nu. Vi får se helt enkelt, jag kör på så länge jag tycker att det är kul.

kram

Tess

Just nu går min reklamfilm för Sekonda här på engelsk tv. ( För er som inte har sett den så hittar ni den här.)

Jag har haft flera reklamfilmscastingar på senaste, så jag hoppas på att få göra lite fler reklamfilmer nästa år, jag har väl gjort kanske 10 - 12 stycken hittills, vissa större än andra. Men den här tycker jag mycket om, mest för att killarna på Sekonda verkligen brinner för sitt märke och hela reklamfilmen var så välplanerad och varenda detalj var organiserad. Det var verkligen ett nöje att filma för dem.

Min värsta var en jag gjorde för en duschcreme, jag stod halvnaken under en fejkdusch i 3 dagar och låtsades att jag var varm när jag egentligen frös rumpan av mig och sen så köpte inte klienten ut den. Så den visades aldrig på tv och jag fick £800 istället för £25 000 för hela grejen. Ganska snopet kan man säga, men det är en risk man får ta med reklamfilmer tyvärr. Som tur var har alla mina andra reklamfilmer blivit utköpta, så jag klagar inte.

En reklamfilm för oss kan betala allt från runt 20 000 kronor upp till en miljon kronor, ibland till och med mer. Det är därför vi blir så glada när vi bokar reklamfilmer, en eller två bra under ett år och så är allt annat vi tjänar en bonus. Det är därför våra år kan vara så olika, det beror oftast på hur många reklamfilmer vi har gjort det året. För själva filmandet får man oftast bara några tusenlappar, men sen måste företaget köpa rättigheterna att visa den i olika länder och ju mer länder desto mer pengar. Så world wide kampanjer är det man vill ha. Sen kan det hända att de vill visa reklamfilmen igen, som med den här och då betalar företaget för att använda det igen. Så buyouts är en modells bästa kompis!